Backpacker

Jag frågade Ida när man inte längre räknas som bebis. "När man bär sin egen ryggsäck", svarade hon stolt. Okey, hon kan inte prata riktigt så bra än. Men jag såg att hon var stolt.

Var så god och sitt...

Det här med att sitta framför datorn är inget för Ida

Glädjerus på Kulturhuset

Livet blir verkligen så mycket enklare när ens barn börjar gå. Både för föräldrarna och för barnet själv. Vi har besökt Kulturhuset många gånger under Idas levnadsår men idag var det första gången sedan hon började gå själv. Vilken skillnad, hon sprang runt bland böcker och barn och skrek av glädje. Försökte få henne att sjunga imse vimse spindel men koncentrationen var inte på topp. Allt hon ville var att röra på sig, känna sig fri! Ps. Hon kallar mig Lotta. Det är inte jättetydligt men Eric och jag är överens om att det låter så.

Tillbaka

Vilken sommar! Nu är vi hemma igen. Ida har börjat gå, äntligen. Igår upptäckte hon sitt födelsemärke på arme, ett på ca 2 ggr 1 cm. Hon kunde inte sluta peka och prata om det. Idag var vi på öppna förskolan, hon älskar det! Efteråt var hon så trött, så trött.

Vattendjur

Gnissel

Nu börjar Idas tänder i överkäken komma upp. Hur jag märkte det? Hon gnisslar något fruktansvärt med tänderna. Och smart som jag är forstod jag att det går ju inte att göra om man bara har tänder i underkäken!

Av glädje bygger man musik

Ida har musiken i blodet.