Hypokondrikern

Eric hade rätt...igen. Jag var hos gynekologen idag och det visade sig att jag inte har cancer i äggstockarna.

Jag vill men kan inte riktigt än...

Lite för liten för lära-gå-vagn, men man kan ju alltid försöka. Just nu är den perfekt som leksakssamlare när hon sitter ner på golvet.

Stora tjejen

"Mamma och pappa, varför i allsin dar har jag inte fått äta morot på detta sättet innan!? Mums säger jag bara".

Helkväll

Igår hade vi en helkväll. Ida och jag var hemma hos min äldsta bästis Paulina och hennes lille son Eugene. de har flyttat till en fantastikt härligt hus i Saltsjö-baden. Våra män jobbade. Vi åt, lekte och badade i deras bubbelbad. Ida var så lycklig, vi hade så kul. En kväll där Ida är så glad och har så roligt är en lyckad kväll för mig.

Vänner för livet

"Kusinerna" Ida och Elmer väntar på bussen till flygplatsen. Efter två veckor tillsammans i Egypten fick vi igår familjen Wallin-abstinens och åkte därför ut på fredagsmys till dem. Jenny och lille Alvin var också där. Ida blev så glad över att se dem alla igen.

Spöket Lotta

I två veckor var vi i Egypten. Varje dag lyste solen, sånär som på en förmiddag. Jag skyr inte solen men är extremt försiktig. Vill inte gärna bränna mig. Men som de flesta andra vill jag gärna bli lite brun, eller rödlätt eller vad jag nu blir. Man känner sig finare och fräschare med lite färg på kroppen. Och sista dagen var jag ganska nöjd. Fram till klockan tre på eftermiddagen då jag skulle på massage. Massören frågade mig hur många dagar jag hade varit i Egypten.
- I fjorton dagar, svarade jag.
- Fjorton dagar!?, sa han förvånat.
- Ja, fjorton dagar, svarade jag.
- Fjorton dagar !!?, nästan skrek han fram och tittade med stor skepsis på mig.
- Ja, svarade jag igen och undrade i mitt stilla sinne vad som var så konstigt med det.
- Men du är ju SÅ vit, svarade han och log muntert.

Tack för den.

Hemma

Nu är vi hemma igen. I kylan. Vi har haft en helt fantastisk semester i Egypten. Två veckor på all inclusive-hotell. Vi var där tillsammans med Vivi, Robert och deras lille Elmer. Sista veckan kom också Malin dit. Vi har solat, badat, ätit, ätit, ätit, spelat spel, snorklat, fått massage.

Ida älskade Egypten och har utvecklats något otroligt. Hon går när hon håller våra händer, sitter nu stadigt och står och lutar sig mot möbler. Hon har dessutom ätit lite bröd, har varit under vatten, druckit själv ur nappflaska (när hon ligger ner, känt på sand, gungat (sittandes i mammas knä) och pratat med alla som lett mot henne. Egyptierna kallade henne Zidane, eftersom hon i det närmaste är hårlös. Men även där börjar hända grejer. Minst två cm, vilket inte är att förringa.

Så ni som tvekar på semester med småbarn, sluta med det. Åk!


Under vatten

"Det kittlar härligt i magen. Detta måste vi göra igen, mamma!"

Bästa pappa och mästerfotografen med sin Ida och lille Elmer

Elmer och mamma Vivi.


"Här står jag bra".

Provisorisk napphållare

Familjen

Finaste Elmer är kung på dansgolvet

Zidane

Tid för bad

Lek i sandlådan

"Kan själv"

Resan kan börja

Puh, nu är vi äntligen färdigpackade. Ida och Eric sover, om 5,5 h åker vi hemifrån. Mot Egypten.

Vi är olika när det kommer till att packa jag och Eric. Han vill vara färdig i gooood tid så att vi kan sitta och stirra in i en vägg i ett par timmar. För att förbereda oss mentalt inför resan, eller hur han nu resonerar. Jag å min sida kan inte vara färdigt förrän i sista sekunden. Helst stänger jag väskan ute på flygplatsen. Jag är så svårbeslutsam med vad jag ska ha med mig, måste verkligen ha en fackla där bak för att sista pusselbiten ska läggas. Och när jag väl beslutar mig för att stänga väskan är det alltid tvärt omöjligt. Då måste jag bestämma mig för vad jag ska plocka ut. Och det, det tar tid det.

Men nu är vi som sagt färdiga. Sol och värme, here we come.

Blåbärsflickan

Mmmm. Mamma och pappa, DETTA gillade jag verkligen! Mer sånt. Mindre palternacka. Capiche?

Virrighet

Nu undrar jag om jag inte överträffat mig själv i virrighet.

Jag hade precis kommit hem efter julfirande i Göteborg. Tågresan var inte helt enkelt med en ganska gnällig Ida och mycket packning. När jag kom hem och skulle byta blöja upptäckte jag att blöjorna var slut! Eric jobbade så jag skulle bli tvungen att dra ut Ida i kylan igen. Innan vi skulle gå behövde jag kissa.

När jag var färdigkissad slog det slint. Jag höll Idas mössa i handen. Av någon outgrundlig anledning slängde jag den i toaletten. Och spolade. "Spolade jag precis ned Idas mössa i toaletten", var min första tanke efteråt och jag började leta runt toaletten. Men den var borta. För alltid. Nedspolad.

Sömn, jag sa ju att jag önskade mig sömn i julklapp.

Nu sitter Ida

Det nya året börja bra. Ida kan sitta. Idag satt hon i säkert en minut själv. Och trots att hon vinglade till satt hon kvar. Perfekt inför våra två veckor i Egypten. Fick bara med 12 sekunder på film.

Smack

Ida är rolig. Hon har upptäckt sin mun och ser allt som oftast numera ut som en tandlös liten gumma.