Glädjerus på Kulturhuset

Livet blir verkligen så mycket enklare när ens barn börjar gå. Både för föräldrarna och för barnet själv. Vi har besökt Kulturhuset många gånger under Idas levnadsår men idag var det första gången sedan hon började gå själv. Vilken skillnad, hon sprang runt bland böcker och barn och skrek av glädje. Försökte få henne att sjunga imse vimse spindel men koncentrationen var inte på topp. Allt hon ville var att röra på sig, känna sig fri! Ps. Hon kallar mig Lotta. Det är inte jättetydligt men Eric och jag är överens om att det låter så.