Tänkvärt

Idag såg jag en pojke springa ut i gatan. Pappan skrek på honom att genast komma tillbaka upp på trottoraren. Då kom jag att tänka på något som min femåriga brorsdotter Ellen sa för ett tag sedan.

Vi vuxna står ute i gatan för att packa in i bilen. Ellen går då också ut på gatan varpå vi säger att hon inte får vara där. "Det är bara vuxna som får stå här ute när vi packar bilen", säger jag "Bilar är hårda, barn är mjuka", fyller min bror i. Då får min fina lilla brorsdotter den där fundersamma minen som hon så ofta får nuförtiden. Hon blir tyst, tittar ut i tomma intet, lägger huvudet lite på sned. Sen säger hon med försiktig stämma: "Men pappa, är inte vuxna också mjuka?". Vad svarar man på det?