Ida ville inte sova inatt. Klockan halv fyra gav jag upp. Till Idas stora glädje. Det första hon gjorde var att lassa blöjan full med bajs. Sedan skrek/pratade hon förnöjt i två timmar samtidigt som hon rafsade runt i kökslådan. Morgonpasset gick till Eric som inte heller hade sovit många timmar. Vi är nu trötta, trötta trettiotreåringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
IDA! Det är precis som att du är sötast på natten. Eller? Vi längtar efter dig! m&e
SvaraRaderaMen du är väl ändå bara 32! Låångt kvar till 33.
SvaraRadera