Ida ville inte sova inatt. Klockan halv fyra gav jag upp. Till Idas stora glädje. Det första hon gjorde var att lassa blöjan full med bajs. Sedan skrek/pratade hon förnöjt i två timmar samtidigt som hon rafsade runt i kökslådan. Morgonpasset gick till Eric som inte heller hade sovit många timmar. Vi är nu trötta, trötta trettiotreåringar.

IDA! Det är precis som att du är sötast på natten. Eller? Vi längtar efter dig! m&e
SvaraRaderaMen du är väl ändå bara 32! Låångt kvar till 33.
SvaraRadera