Upp och stå

Bråttom iväg till öppna förskolan för att hinna med sångstunden. För att allt ska gå lite snabbare sätter jag Ida på golvet i vardagsrummet och går in i köket. När jag minuten senare kommer tillbaka står hon upp, lutandes mot en av sina höga leksaker. Framstegen känner inga gränser och vi hinner inte riktigt med. Ännu har vi inte barnsäkrat lägenheten. Inte ens sänkt ner barnsängen till den lägre nivån. Skärpning.