"Sängstölden"

Igår när låg i sängen och inte kunde somna slog det mig plötsligt. Ida har inte bara stulit våra hjärtan, hon har även stulit vår säng. Min och Erics härliga, svindyra 180-säng. Och hon har gjort det successivt, i en sådan takt att vi inte skulle upptäcka det förrän det var för sent.

Där ligger jag, på ynka 60 cm och tränger mig så långt ut på ena kanten jag bara kan. "Kanske kan jag lägga ut min arm"? "grymt" hör jag från Ida. "Nähä, förlåt då, jag lägger väl tillbaka armen där den låg, slimmad mot min kropp".
Eric stackarn, får inte ens ligga i sängen denna natt, han är förvisad till soffan. Allt för att Ida inte ska vakna. "Väck inte den bebis som sover" ekar det i mitt huvud.
Ida däremot, hon är kung. Hon ligger utsträckt över sängen, på bredden. Allt för att ta så mycket plats som möjligt. Armarna ligger utkastade som om hon vore korstfäst och vid sina fötter har hon lämnat såpass många cm till kanten att det är precis att inte en person får plats att ligga där. Bredvid vår härliga, svindyra säng står Idas fina spjälsäng. Tom.

Ändring måste ske!


Fortsättning följer...