Igår bjöd vi en man från Sydafrika, Paul, till vårt bord. Han var i Riga i affärer och hemma i England väntade hans fru och två små barn, tvillingar på tre år.
Vi sa till honom att vi ibland har svårt att lägga ner Ida, att hon älskar att vara nära oss, och att det kan vara aningen frustrerande. Då berättade han att dom hade haft det omvända problemet med deras dotter. De första veckorna fick de bara ta i henne när hon skulle ammas. All annan beröring ledde till gallskrik. De var båda helt knäckta och visste inte vad de skulle ta sig till. Men så efter sex veckor vände det plötsligt.
Tänk vad olika barn är. Det kanske är så som många barnmorskor säger, att "allt är normalt". Nu är hon tydligen en glad och sprallig treåring som älskar mys med mamma och pappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken tur att inte vår lille skrutt var sådan. Men i början tyckte jag att skrutt bara grät, åt eller sov hos mig.
SvaraRaderaGulligt av er att bjuda över den killen till ert bord!
Kram Anna