Storlek 56 sjunger på sista versen här hos familjen Tagesson/Meuller samtidigt som storlek 68 gör intåg som "vika upp ärmar och byxben"-storleken. Storlek 62 sitter nu som klippt och skuren på Ida, den som för tre månader sedan kändes som kläder gjorda för jätten Goliat.
Vår lilla flicka växer så det knakar och hur gärna jag än vill kan hon inte längre ha vissa av favoritplaggen. Tro mig, jag har försökt. Stackars barn. Fick igen knapparna på bodyn men när jag lyfte upp henne sa det "knak". En sömm brast. Det var dags att inse fakta, ta av den fina, fina bodyn och lägga den längst in i garderoben. Till en plats dit kläder i storlek 50 sedan länge hade förvisats.
Jag väljer att fokusera på uttrycket "allting klär en skönhet" varje gång jag lägger undan ett plagg. För i våra ögon, Erics och mina, är vår Ida skönheten personifierad. Med eller utan hennes mammas favoritplagg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar