Julgodis

Jag var på tjejbrunch igår, hos Malin. Hon har flyttat in i ett mysig två vid St Erisplan, bara 15 minuters promenad från oss.

Då julen nalkas var ett av diskussionsämnena just, julen. Vi pratade om att göra julgodis och ungefär så här lät det:

Jag: Ska vi göra julgodis tillsammans i år?
Alla: Ja, det gör vi.
Jenny: Men måste vi göra ischoklad, det är verklien inte gott.
Malin: Det ger en konstig eftersmak.
Linn: Man känner sig äcklig i munnen efter att ha ätit det.
Jag: Jag mår illa efter bara ett par bitar.
Vivi: Jag mår illa bara av tanken.
Jenny: Vad har vi mer då, knäck?
Linn: Ja, knäck är gott.
Malin: Nej, knäck är inte gott, och det är jobbigt att äta, fastnar i tänderna.
Vivi: Så är det jobbigt att göra.
Jag: Knäck är överskattat.
Vivi: Pepparkakor är ju också helt meninglöst att baka, färdigbakade smakar mycket bättre. Vi gjorde en massa pepparkakor förra året, med glasyr och allt. Hälften brändes vid, resten slängde vi. Typ.
Linn: Ja, färdigbakade pepparkakor är jättegoda.
Lotta: Vi kan göra femminuterskola. Det är gott och tar bara fem minuter. Därav namnet.
Vivi: Ja, det kan vi göra. Snabbtillagade saker uppskattas.
Malin: Marsipan?
Linn: Ja, marsipan är gott.
Jenny: Äter ni ren marsipan!? Vad äckligt.
Vivi: Jag älskar marsipan, men det här med att göra marsipanfigurer och doppa dem i choklad känns onödigt. Robert och jag brukar köpa en rulle pepparkaksdeg, en rulle marsipan och en rulle nougat. Sen äter vi direkt från rullarna. Gott och enkelt, det perfekta julgodiset.

Jag tänker att våra föräldrar säkert tyckte samma sak, att de beklagade sig över det där jäkla julgodiset. Men trots det gjorde vi julgodis till förbannelse, år ut och år in. De gjorde det för vår skull, för att vi är deras barn och för att vi tyckte det var roligt. Av samma anledning kommer vi att göra julgodis i år och många år framöver. För att Elmer, Alvin, Ida och de barn som komma skall är våra barn och för att de tycker att det är roligt.

Och så lever den traditionen vidare.