En tös med klös

Jag funderar seriöst på att skaffa en klösbräda till Ida. Hon krafsar på allt. ALLT. Dag som natt. Helst natt. Jag somnar till ljudet av krafs och vaknar till det.
Men ljudet är inte det värsta. Det är smärtan. När jag ammar henne river hon med sina små naglar på mitt nakna bröst och på min bara hals. Ligger hon på min mage och ska sova är är mitt ansikte måltavla för hennes små fingrar. Allt detta krafsande gör att hennes naglar klyver sig, vilket i sin tur gör till effektiva vapen. Sylvassa.

Så imorgon går jag till någon djuraffär och kollar om de har klösbrädor för små söta bebisar. Så min hy får lugn och ro.

Ida ställer sig frågande till anklagelserna om krafs