För er som befann er på Kungsholmen i tisdags runt klockan 14. Nej, det var inte krigslarmet Hesa Fredrik ni hörde. Det var vår dotter Ida. Nej, hon grät inte, hon "pratar" så högt!
Ida låg och sov sött i sin vagn så jag bestämde mig för att gå och fika. Köpte kaffe och en stor bulle och slog mig ner i en skön stol på Thelins. Öppnade Aftonbladet och hann läsa första raden när jag hörde det knorras från vagnen. Jag kikade ner och hoppades mötas av av en sovande bebis. Men icke. Två uppspärrade ögon och ett snett leende. Iofs de vackraste ögonen världen någonsin skådat och ett leende som inte är av denna värld. Men. Jag behövde egentid. Det var dock inte att tänka på. Hon tryckte på on-knappen och vred upp volymen till max. "Pratade, pratade, pratade". Eller kanske närmare verkligheten "skrek, skrek, skrek".Oavbrutet. Som ett gäng tonårstjejer på tunnelbanan. Alla andra runt omkring oss var tysta eller lågmälda, unga som gamla. Men inte Ida, hon fyllde varje millimeter av kafet med sin röst.
En del av mig tyckte det var aningen jobbigt att blickarna riktades mot oss. Men mest tycker jag att hon var underbar när hon höjer rösten. Jag är glad över att vår Ida gör sin röst hörd och jag hoppas att hennes röst inte tystas. Feminist, javisst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är nog den Ida sjunger också.
SvaraRadera