Medmänsklighet

Som förälder gör det ont i hjärtat. Väldigt ont. När man läser om hur ett gäng vuxna beter sig just nu i Vellinge. De säger att flyktingbarn inte är välkomna till deras kommun. Som vuxen har man ett ansvar, inte bara gentemot sina egna barn, utan alla barn. Jag tänker på om det vore Ida som kom till ett främmande land, utan Eric eller mig. Alldeles ensam. Ovälkommen. Som sagt, mitt hjärta värker när jag tänker på dessa ensamma barn. Och kokar över av ilska när jag tänker på de vuxna i Vellinge.