Jag hade lovat mig själv att inte göra det igen. Sist mådde jag så illa efteråt. Men min karaktär sjönk till bottennivåer när jag såg dem ligga där i affären. Askarna med Wiener Nougat. Så jag köpte en. Och åt några stycken.
"Det ska bli intressant att se hur det ser ut i asken", sa Eric när han kom hem från jobbet. Han öppnade asken och höll på att få dåndimpen. Jag, jag måste mest illa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej, gå in på min sida och tala om vad du vill att jag skall fylla i i din ruta på utmaningen. Jätteroligt att du trots diskbråck ville vara med.
SvaraRaderaNästa gång du träffar Paulina så får du hälsa henne.
Kram Anna
Mmmmums! Önskar jag hade några.
SvaraRaderaKom just på att när ni är här är jag gräsänka och hoppas kunna hänga hur mycket som helst med favvotjejerna!
Du hade i alla fall sorterat de kvarvarande i ett fint mönster. (Dock något neurotiskt över mönstret. Påminner om konservburkarna i Sova med fiender). Att inte Eric la märke till det! Puss, Vivi
SvaraRaderaJag förstår dej!! Dessa är ju bara fööör goda. Har man tagit en, ja då är det kört. Åtminstone för mej, då äter jag nog tills asken är tom. :) Mmmm.....
SvaraRadera