Fyra månader

Igår fyllde Ida fyra månader. Då fick hon gröt för första gången. Oj, vad tiden har gått fort. Jag tänkte tillbaka på min jobbiga och evighetslånga graviditet. Jag drabbades av hyperemesis gravidarum, vilket innebär att jag kräktes jättemycket under hela graviditeten. När Ida nu är här inser jag att hon är värd varenda spya, men då...jag ville bara dö. Den tiden känns dock avlägsen och Eric var igår tvungen att påminna mig om den när jag sa att jag nog ville ha tre barn.

Jag gick också igenom min förlossning i huvudet. Den var häftig, om än smärtsam. Jag fick ingen epiduralspruta då jag har diskbråck, något som gjorde mig rosenrasande där jag låg med kraftiga värkar. Läkaren var just till att sätta in den befriande sprutan då Eric säger "jag kanske borde nämna att hon har diskbrock". Då var det tack och hej med den sprutan. Jag ropade desperat efter något annat som kunde lindra smärtan och då säger den försynta sköterskan "man kan ju höja lustgasen ett par snäpp". "Men för helvete, gör det få för faaaan", vrålade jag. Efter mer än två dygn med värkar var min kropp helt slut och mina magmuskler fick ingen vila. Det fanns ingen tid över för trevligheter. När vi senare skulle skicka sms om att underverket kommit sa Eric att det var överflödigt att skicka till våra vänner som bor på söder. "det kan ju inte ha undgått någon som bor i närheten att du har fött barn i natt".

Nu har fyra månader gått sedan den natten, fyra underbara månader. Utan sömn. Men ändock alldeles, alldeles fantastiska. Det var en bottenlös och evig kärlek som föddes natten den 16 juli. Det var kärleken till Ida.

Fotograf: Paulina Westerlind

Fotograf: Eric Tagesson

Fotograf: Eric Tagesson

Fotograf: Eric Tagesson